Hoppla, november hade mer att erbjuda vad det gäller belgolanseringar.
Fenomenalt! Hmm, det kan bli dyrt det här…

Nåväl, det är ytterligare två öl som släpps torsdagen den 1/11.

Först ut är den magiska Rodenbach Vintage 2010. Ord bruin när den är som bäst. Denna historien började som en häftig specialare de kallade för Vin de Cereale. Oblandad, syrlig brunöl tagen från ett enda litet (3000l) fat som legat där i tre år. Ölen som uppnått hela 10% släpps 2007, endast 12000 flaskor på 37,5cl. Succén och haussen blev enorm att man ganska snart beslutade sig för att göra om stuntet. Nu var man dock aningen mer generös på flera sätt. Dels tog man en större tunna, vilket resulterade i mer öl, och dels buteljerade man ölen på 75cl. Denna gång döpte man ölen till Rodenbach Vintage och det vi ser på torsdag är den fjärde upplagan. Under hundringen för denna raritet känns väldigt överkomligt!

Den sista belgaren som släpps nu är aningens obelgisk i både namn, utförande, smak och producent! Minst sagt…
K:rlek Høst/Vinter 2012 är en pale ale bryggd i amerikansk stil på Proef i Belgien av Mikkeller för en svensk producent. En multikulturöl!
Det är den andra i K:leksserien och åter igen med Sara Nilssons lågmälda men superfina etikett.
Ölen innehåller fem olika maltsorter och sedan är den enkelhumlad med Citra. Som sagt är den obelgisk så det förslår men jag tycker de har lyckats med en öltyp jag generellt har väldigt svårt för och varför inte spara ett par öl att inmundiga tillsammans med julgodiset.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

-Öl är en färskvara, den kan man inte lagra!
Hur ofta har man inte fått den kommentaren under sina år bakom baren?
Visst är det så att om man ägnar sina ölkvällar åt att dricka lageröl finns det en poäng. Gammal lager smakar kartong/wellpapp!

Ägnar man sig åt belgisk överjäst öl kan man mer eller mindre ställa ner vad som helst i källan. Även den mest tråkiga öl kan ta vägar man inte trodde var möjligt. Magiskt!
Ibland kan jag tycka att det här ‘bäst före datumet’ snarare är ett ‘bäst efter datum’ och man blir inte sjuk av att dricka belgisk öl som har gått över tiden!
Däremot märker man ganska tydligt om den är tjänlig eller inte. Ett väldigt säkert tecken får man vid upphällningen, för blir det en naturlig skumkrona har kapsylen/korken hållit tätt och då har man med största sannolikhet en härlig stund framför sig. Dock finns det en paradox som man måste ta hänsyn till. Vintageöl dör fortare än färsk öl därför är det alltid tacksamt om man är fler att dela, även de små flaskorna. Även plånboken blir glad om ni delar vintageflaskor eftersom priset kan stiga ganska rejält…

Nå, vad händer med öl som man låtit lagra?
Jag brukar jämföra det med en potatisgratäng eller Janssons frestelse.
Om du tar dessa rätter direkt ur ugnen och äter dem så är de goda men de smakar alltid ännu bättre dagen efter. Detta beror på att smakerna har gift sig med varandra på ett helt annat sätt över natten och exakt på samma sätt händer det med belgisk öl. Här har man oftast en primär smak, exempelvis sött. Dricker man en pinfärsk Chimay Bleu kan det kännas som att det knastrar mellan tänderna för att den är så söt. Ger man ölen, låt säga fem år, så har sötman vävts in med alla andra mäktiga smaker av choklad, sandelträ och kaffe, helt enkelt en mer balanserad och komplex öl. Låter du det sedan gå ytterligare fem-år går det mer åt portvin och torkade katrinplommon. Ölen har blivit mäktig, maffig och munfull!

Självklart finns det öl som härdar ut längre än andra.
Gueuzer, oud bruins, starka trappister eller klosterale och belgiska barley wines är några urtyper som lämpar sig för lagring men som sagt så kan det vara värt att ‘glömma’ nästan vad som helst.
Min tumregel är 0-3 år = ung, 4-8 år = mogen och 9-uppåt = vintage
Vad ni än har hört innan ‘om att storleken inte spelar någon roll’! Tyvärr, i det här fallet, klarar sig en större flaska längre än en mindre. Visst finns det småflaskor som håller i trettio år men sannolikheten minskar avsevärt. Det beror till viss del på att storflaskan mestadels har kork istället för kapsyl men den stora anledningen är att spalten mellan öl och kork är mindre i förhållande till mängden på större flaskor. Spalten på belgisk ale innehåller också procentuellt mindre syre än i mycket annan öl. Som ett resultat av att belgarna efterjäser på flaskan så omvandlas syret till estrar vilket också påverkar lagringstiden.

Vad ska man tänka på när man lagrar öl?
I en perfekt värld ska det vara 14-16 grader Celsius. Något ännu viktigare är att temperaturen är jämn. Det ska vara mörkt och flaskorna ska hållas still.
Sedan har vi det eviga debaclet huruvida flaskan ska stå eller ligga. Jag föredrar den stående skolan men förstår dem som lägger flaskorna ner. Vad är skillnaden? Jo, det handlar till mångt och mycket var man vill ha sitt jästsediment någonstans. Har man som jag, flaskan stående, får man ett härligt lite landskap i botten medan de som lägger den ner får något som liknar en ‘grusväg’ längs ena flaskväggen. Beroende på hur gammal ölen är så ökar fällningen i omfång plus att den sedimenterar så oavsett vilken skola man praktiserar så sitter fällningen där den sitter. Fördelen med mina stående flaskor är att jag med visst våld kan få loss delar av fällningen för att även få den till livs, det går inte om flaskan har legat ner. Dock ska det tilläggas att gammal (10-35år) fällning sällan ger ölen den positiva skjuts som yngre fällning gör…

Om man nu inte har en hel källare full med lagrad öl och är sugen på att testa.
I Stockholm finns det ett par, tre bra ställen med lagrad öl men ta gärna en tripp till moderlandet! Nu tror ni kanske att alla Belgiens krogar har källarna fulla med massa rariteter. Så är det INTE, tyvärr. Tvärtom får man leta lite efter dammiga, rostiga flaskor från en svunnen tid men det finns några riktiga guldgruvor och jag ska dela med mig av två av de bästa.
Himmelriket på jorden måste väl ändå vara Dirk och Leens lilla pilsnerpang Kulminator i Antwerpen. Med en öllista lika tjock som Norrköpings telefonkatalog och klassisk musik, katter springande kring benen och orginalglas även till öl som inte funnits i Belgien på tjugoåtta år. Fenomenalt!
Nästa pärla är en restaurang som ligger mitt ute i ingenting. Tom och Joost De Four driver Heeren van Liedekercke i Denderleeuw. Experimentell mat ofta med öl, minst fyra specialbryggda öl, grym choklad och skön atmosfär och en suverän ölmeny med mängder av framförallt gamla lambicer.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Nu är ni några, oberoende av varandra, som har undrat om det går att lagra ”DeuS, Brut des Flandres” eller varför era gamla varianter av nämnda öl inte smakar bra?
Jag vill mena att jag druckit gamla DeuS och att de varit fabulösa! För att vara på säkra sidan testade vi den äldsta jag har i källan under lördagskvällen.

Det är bara att erkänna. Jag hade FEL! Jag ber om ursäkt till alla som jag under årens lopp rekommenderat att köpa denna dyra produkt och ställa ner i källan. Förlåt.
Nå, vad hade hänt på tio år. Ja, det var inget fel på ölen. Otroligt levande och vacker vid upphällning men smakmässigt hade den förvandlas till och nu greppar jag flyktigt ord som sas kring bordet: ”Ingefära, mycket ingefära!”, ”Enbärsdricka”, ”Trocadero”, ”Odrickbart” och så vidare. Det var absolut inte otjänligt men det var inte speciellt gott. Synd på ett sånt fantastiskt öl!
Ni som nu har ett gäng DeuS ståendes i källan. Testa gärna innan ni vaskar dem. Servera den riktigt nedkyld i champagneflöjtar och ge den en chans! Tre, fyra år bör den åtminstone klara sig vill jag fortfarande hävda men jag återkommer…

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Som utlovat kommer hela familjen Gulden Draak:

Först den vanliga, sedan julvarianten ”Vintage” och sist ”9000 Quadrupel” (där 9000 står för Gents postnummer)

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Man kan läsa hyllmeter med böcker, bloggar och sajter om öl. Man dricka hinkvis med öl, höga och låga, små och stora. Man kan hänga på de mest obskyra barer med de mest fantastiska brygder men utan A/B test är det svårt att förstå själva essensen. A/B testen är både enkla, relativt billiga och otroligt lärorika.

Åtminstone när det gäller belgarna så finns det ett gäng olika test man kan göra och då menar jag inte bara olika produkter/märken mot varandra. Jag tänkte ta upp tre klassiska test som i sin banalitet ger så mycket tillbaka.
Det första testet kräver tillgång till en krog med belgare på fat. Det kan vara läge att göra när man är på besök i det förlovade landet men det funkar självklart i Sverige också, förutsatt att man har en belgovänlig krog i närheten.
Fat vs flaska är en uppenbarelse första gången och är ni som jag slutar man nästan dricka öl på fat tills man kommer underfund med båda varianterna i sin olikhet har sin tjusning! Rent krasst är fatet mer tillgängligt och flyktigt medan flaskan bjuder mer motstånd och är mer komplex.

Test nummer två kan utföras hemma men det kräver en viss mått av tålamod i form av lagring. Det kan även utföras på välsorterade krogar där de förstått värdet av en vintagekällare! Jag menar givetvis att testa ung mot gammal öl och självklart ska det i grunden vara likadana produkter men från olika år. Eftersom smakminnet är förvånansvärt kort har jag ofta fått höra att skillnaden inte var så stor efter en dyr ‘vintageöl’. Då presenterar jag en färsk öl av samma sort och vips så har personen gjort ett mentalt och smakmässigt lappkast. Vintageöl – ungöl = 1-0

Tredje och sista testexemplet är stort mot smått. Ofta är det svårt att tro att de innehåller likadan öl. Skillnaden är makalös. Även här brukar jag kasta fram ett referensexemplar bara för att folk ska förstå storheten i storflaskor (och nej jag syftar inte till volymen). Det brukar också hjälpa till att förklara varför cl-priset är högre på storflaskor. Skillnaderna är dock inte större än att i mina ögon är det bättre att dela på storflaskor än att sitta och dricka egna portionsöl!

Självklart finns det fler olika test men dessa är en grundstomme till A/B testen. Utför gärna och utveckla dig eller få en upplevelse utöver det vanliga. Tänk på att man kan kombinera. Lagrade storflaskor, det är mumma för Måns!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Idag fyllde min äldsta dotter moped! Hur stort är inte det? Galet, häftigt och skrämmande på samma gång. När hon föddes hade jag inte upptäckt den belgiska ölen därför blev jag sjukt glad när jag sprang på den här för några år sedan…

…en Chimay Bleu från hennes födelseår! Den ska vi förhoppningsvis dela på när hon har åldern inne tillsammans med en belgisk chokladtryffel. Mumma!
I och med mitt intresse för belgisk öl har mina yngre barn redan fått ett gäng öl i ‘sina’ ölförråd. Alla från respektive barns födelseår. Även några av mina ‘normala’ vänners barn har fått födelseöl i present. Traditionen med att ge bort alkoholhaltiga drycker till nyfödda är inget nytt utan det har pågått i olika kulturer sedan urminnes tider. Dock är födelseöl inte så vanligt men det kan vi väl ändra på?

Vilka öl ska man välja? Jag utgår från öl som åldras med värdighet och som tål att drickas med ett tjugotal år på nacken. Sedan tycker jag att det är kul när bryggåret står på flaskan, framför allt om ska ge bort det till någon ‘ofrälse’. Förutom ovan nämnda Chimay kan jag rekommendera ‘Kasteelbier Brune‘, ‘Stille Nacht‘, ‘Rodenbach Vintage‘ och ‘Gouden Carolus Cuvée van de Keizer‘. Den sistnämnda finns i två varianter och båda kan ni införskaffa på fredagens mastodontsläpp!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Alla hjärtans dag! Valentin, pussar, rött, hjärtan, kramar och öl. Självklart finns det öl i kärlekens tecken och självklart finns det öl som har koppling till dagen!

Först ut är denna lilla fruktbomb från picobryggeriet Den Tseut. Ölen är bryggd som en hyllningsöl till Irma van Canneyt som föddes den 14/2 2008. Hon är dotter till innehavarna av Bierloods, som är en av Belgiens grymmaste ölbutiker! Ölen Irma är också tillägnad den äldsta kvinnan i Belgien, Irma Notteboom, som gick bort i augusti 2008. Hon blev 110 år.

Nästa öl är kärlek! Drie Fonteinen vintagegeuzer är något att hålla varmt om hjärtat. Denna variant med speciellt utvalda lambicer och med något längre lagringstid föddes i mars 2002. Första buteljeringen 2007 visade sig sammanfalla med dagens datum och då valde Armand att lägga till ‘St Valentijn Cuvée’ i titeln. Allt för kärleken!

Vi avslutar med en öl som följer dagens budskap. Bubbelgumssöta Ultramour från Ecaussinnes. Passa er för den här keruben ikväll om ni inte vill börja planera för det här!

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Imorgon är det nyhetssläpp igen på vårt statliga Systembolag. Denna gång är det blott en enda belgare men det är inte vilken belgare som helst!

Ölen som landar på hyllorna är den mörka och krämiga Chimay Bleu med hela åtta år på nacken. Det är otroligt roligt att leverantörer och Systemet börjar få upp ögonen på lagrad öl. Just Chimays svenska generalagent har förvisso känt till detta faktum en längre tid och detta är inte första gången det dyker upp lagrade blå Chimay på Systemet, men ändå!

För styva 60-lappen får man denna gamla trotjänare bland trappistmunköl. Produkten föddes som julöl 1948 men blev snabbt så populär att munkarna började brygga den året om. Detta är också en öl som fungerar extremt bra att lagra och jag föreslår att ni köper en Chimay Blue 2014 bara för att uppleva den stora skillnaden. Det är svårt att förstå att det är samma produkt.

Tack för uppmärksamheten/
Jens Skrubbe

Nyss öppnade Systembolaget sina portar och då hade de fyllt upp sina hyllor med en uppsjö nyheter. Av dessa var två produkter från Belgien, hämtade från varsin ytterlighet av den gedigna floran som mitt kära land producerar.

Först ut har vi en belgisk veteöl från Brunehaut. Kul att se att den snälla men väldigt klassiska belgiska ölstil får plats i den alltjämt stigande konkurrensen. Dock hade jag gärna hellre sett denna brygd i juni eftersom jag anser att detta är en sommarsläckare men man kan inte få allt. Bryggeriet grundades redan 1890 menefter att ha levt en tämligen undanskymd tillvaro tog det fart ordentligt i och med ett ägarbyte 2007. Numer är nästan all öl ekologisk samt att väldigt många produkter glutenfria och båda dessa två egenskaper stämmer på Brunehaut Blanche.

Produkt nummer två denna nyhetsdag är ett välkommet återbesök för många. Trots bryggeriet Struises lilla storlek är de välkända för många svenskar samt att de har en stor skara fans i vårt land. Denna mörka och kraftfulla doning heter Pannepot (Vintage) och det var den ölen som gjorde bryggeriet kända för omvärlden. Produkten kommer värma gott i höstmörkret och den är döpt efter en av bryggeriägarnas gammelmorfars båt. För mig är denna modern klassiker ett givet köp som är väl värd att lägga sina pengar på.

Tack för uppmärksamheten/

Jens Skrubbe